Caroline
Carro är min allra allra bästa vän i hela världen. Vi träffades när vi var 6 år gamla och vår vänskap började med att vi hade likadana ekorrar med vit svans som vi lekte med. Sedan den dagen har det varit hon och jag.
16 år senare har vi inte likadana ekorrar men desto fler likadana skor. Vi är så fruktansvärt lika men ändå så jävla olika. Vi gör allt tillsammans. Jag kan inte ens tänka ut något specifikt minne vi har tillsammans eftersom det skulle innefatta i princip hela mitt liv. Det längsta vi varit ifrån varandra var när jag flyttade till Spanien i några månader. En vecka innan jag skulle åka hem fick jag ett snyftande samtal klockan fem på morgonen av en liten tös som sa åt mig att njuta de allra sista dagarna jag var borta för det inte fanns en chans att hon tänkte låta mig vara borta så länge igen.
Carro har blivit en medlem i min familj. På riktigt. Vi firar jul tillsammans. Hon flyttade in hos oss på den tiden då vi bodde sju personer i ett relativt litet radhus. En person och en liten katt till gjorde inte så stor skillnad, förutom att livet blev mycket roligare. Vissa människor skaffar bästis-halsband. Vi tog det ett steg längre och tatuerade in bästis-hjärtan bakom örat. Herregud, vi har ju delat på en 90-säng i ett halvår. Om inte det är kärlek vet jag inte vad som är det.
Carro är den som känner mig allra bäst. Hon vet allt om mig och kan läsa mitt humör på flera mils avstånd. Det räcker med ett halvdeppigt "hej" från mig i telefonen för att hon ska haja till och fatta att något inte stämmer. Hon finns alltid där när jag behöver henne och tröstar mig när jag behöver det. Jag hatar att se henne ledsen. När hon gråter gråter jag. När någon är dum mot henne kokar mitt blod och jag vill bara skada den människan som sårar henne.
Carro är min favoritperson i hela världen. Jag har aldrig tråkigt med henne. Hon är världens bästa. Så otroligt snäll, generös, gullig, varm och en underbar människa. Och för det älskar jag henne mer än något. Hon är min bästis, min syster och min själsfrände och det kommer aldrig att ändras.
♥
16 år senare har vi inte likadana ekorrar men desto fler likadana skor. Vi är så fruktansvärt lika men ändå så jävla olika. Vi gör allt tillsammans. Jag kan inte ens tänka ut något specifikt minne vi har tillsammans eftersom det skulle innefatta i princip hela mitt liv. Det längsta vi varit ifrån varandra var när jag flyttade till Spanien i några månader. En vecka innan jag skulle åka hem fick jag ett snyftande samtal klockan fem på morgonen av en liten tös som sa åt mig att njuta de allra sista dagarna jag var borta för det inte fanns en chans att hon tänkte låta mig vara borta så länge igen.
Carro har blivit en medlem i min familj. På riktigt. Vi firar jul tillsammans. Hon flyttade in hos oss på den tiden då vi bodde sju personer i ett relativt litet radhus. En person och en liten katt till gjorde inte så stor skillnad, förutom att livet blev mycket roligare. Vissa människor skaffar bästis-halsband. Vi tog det ett steg längre och tatuerade in bästis-hjärtan bakom örat. Herregud, vi har ju delat på en 90-säng i ett halvår. Om inte det är kärlek vet jag inte vad som är det.
Carro är den som känner mig allra bäst. Hon vet allt om mig och kan läsa mitt humör på flera mils avstånd. Det räcker med ett halvdeppigt "hej" från mig i telefonen för att hon ska haja till och fatta att något inte stämmer. Hon finns alltid där när jag behöver henne och tröstar mig när jag behöver det. Jag hatar att se henne ledsen. När hon gråter gråter jag. När någon är dum mot henne kokar mitt blod och jag vill bara skada den människan som sårar henne.
Carro är min favoritperson i hela världen. Jag har aldrig tråkigt med henne. Hon är världens bästa. Så otroligt snäll, generös, gullig, varm och en underbar människa. Och för det älskar jag henne mer än något. Hon är min bästis, min syster och min själsfrände och det kommer aldrig att ändras.
♥
Christopher
Christopher är min hamster och älsklings-troll, i alla fall var han det innan han klippte av mestadelen av sitt rufs. Vi gick i samma skola i lågstadiet men kände inte varandra då eftersom han är ett år yngre och hur mycket ville man umgås med småskitarna när man var nio och cool...? Precis. Sedan hamnade vi otippat nog i samma gymnasieskola, och det var under mitt sista år som vi klickade ordentligt.
Christopher är den roligaste människan jag känner. Han kan få en att skratta oavbrutet i en halvtimma med bara en kommentar. Man har ALDRIG tråkigt när Christopher är med på ett hörn. Förutom det är han snäll och väldigt ärlig (ibland lite väl ärlig hehe) och skjutsade oss alltid när vi behövde innan jag hade tagit mitt egna körkort.
Vi har gått igenom massor tillsammans. Snurrat i Extreme på Gröna Lund ett antal gånger, genomlidit en tv-inspelning vilket måste vara rätt definition av helvetet, sett både manliga och kvinnliga strippshower, köat mitt i natten i Gamla Stan för att få ett av de första exemplaren av nyaste Harry Potter-boken, viskat oss igenom en massa biofilmer (och fått andra att bli vansinniga på oss). När jag fyllde 21 åkte jag ensam till Miami för att hälsa på Christopher då han bodde där, och vi firade min 21-årsdag med tequilarace i solen.
Älskar vår hamster, ett smeknamn han fått då han är fruktansvärt lik en guldhamster när han sover på rygg med händerna i vädret. Världens roligaste, härligaste, übergulligaste killkompis och jag tänker se till att han fortsätter vara en av mina bästa vänner tills vi är gamla gaggiga pensionärer tillsammans. ♥
Karin
Blonda lilla Karin träffade jag första gången sommaren 2009, när min killkompis släpade med mig på bio eftersom han kände sig som femte hjulet mellan henne och hennes dåvarande pojkvän. Vi klickade direkt över en diskussion om robotar (det var Transformers vi var och såg) men började inte umgås på riktigt förrän kommande vinter, när vi skålade över några Minttu-shots dagen innan nyår, tillsammans med The Core Four.
När jag sedan flyttade in till stan i början av februari upptäckte vi till vår förtjusning att vi plötsligt blev grannar, så vi umgicks ganska nonstop. Förfester som blev till partykvällar som blev till mitt-i-natten-skräckfilmer med fyllemat som blev till bakismat på Vapiano som blev till häng i Vasaparken när solen började titta fram.
När jag drog ihop ett SAW-maraton i somras var hon en av de första att haka på. Vi bunkrade upp ett gäng med rosévin, chips, godis och de sex SAW-filmer som kommit ut och förberedde oss på ett 12 timmars-maraton. Hon och Christopher tror jag var de enda som lyckades ta sig igenom alla, hälften gick hem efter några stycken och en liten tjej däckade ganska snabbt.
Karin är verkligen en av anledningarna till att det är så himla roligt att bo i stan. Hon är världens roligaste tjej, gulligaste granne och vi har så fantastiskt kul hela tiden, trots att jag alltid somnar när vi ser på film tillsammans. Och en av anledningarna till varför jag tycker om henne så mycket är att hon alltid låter mig sova, haha.
När jag sedan flyttade in till stan i början av februari upptäckte vi till vår förtjusning att vi plötsligt blev grannar, så vi umgicks ganska nonstop. Förfester som blev till partykvällar som blev till mitt-i-natten-skräckfilmer med fyllemat som blev till bakismat på Vapiano som blev till häng i Vasaparken när solen började titta fram.
När jag drog ihop ett SAW-maraton i somras var hon en av de första att haka på. Vi bunkrade upp ett gäng med rosévin, chips, godis och de sex SAW-filmer som kommit ut och förberedde oss på ett 12 timmars-maraton. Hon och Christopher tror jag var de enda som lyckades ta sig igenom alla, hälften gick hem efter några stycken och en liten tjej däckade ganska snabbt.
Karin är verkligen en av anledningarna till att det är så himla roligt att bo i stan. Hon är världens roligaste tjej, gulligaste granne och vi har så fantastiskt kul hela tiden, trots att jag alltid somnar när vi ser på film tillsammans. Och en av anledningarna till varför jag tycker om henne så mycket är att hon alltid låter mig sova, haha.
Ksenia
Jag träffade Ksenia första gången när hon var en liten bortkommen femtonåring första dagen i gymnasiet. Jag var lika bortkommen jag, kände inte en kotte och vi klickade direkt. Sedan den dagen var det hon och jag varje dag genom gymnasietiden och har hängt ihop sedan dess.
Ksenia är min galna lilla russian babe. Hon är ASROLIG att umgås och festa med och alltid på partypepphumör. Ända sedan hon som 17-åring busade sig in på krogen tillsammans med oss på alla skivor våren 2007 tills nu när vi mest förfestar i en lägenhet på Östermalm för att förbereda alla våra roliga kvällar. Men allt handlar inte om ett dansgolv på Amba. Hon kramar mig lite för hårt när jag är ledsen, håller min hand när en pojke varit elak och så skrattar vi ofta så mycket att det gör ont i magen. Det är riktig vänskap.
Trots att jag inte träffar Ksenia lika ofta som jag skulle föredra (herregud jag vill helst inte vara utan någon av mina vänner mer än ett par timmar per gång haha) så låter vi det aldrig gå för lång tid innan vi möts upp på en fika eller lunch och catchar upp på allt mellan himmel och jord. Vi pratar i timmar och ofta blir de arga på mig när jag kommer tillbaka till kontoret för jag har glömt bort tiden och varit borta på lunch i fyra och en halv timme.
Ksenia är den som alltid skriver längst, finast och roligast grattis-sms när jag fyller år. Hennes födelsedagar är de jag ser fram emot mest förutom mina egna för det innebär alltid bästa och roligaste festen hon styr ihop varje sensommar. Jag har dissekerat en gös med henne. På mitt skrivbord på jobbet sitter den lilla söta nallen jag fick av henne för sex år sedan, precis i början av vår vänskap. Älskar den här tjejen så mycket, hon kommer alltid vara min älsklingsryss och bästa vän. ♥
Ksenia är min galna lilla russian babe. Hon är ASROLIG att umgås och festa med och alltid på partypepphumör. Ända sedan hon som 17-åring busade sig in på krogen tillsammans med oss på alla skivor våren 2007 tills nu när vi mest förfestar i en lägenhet på Östermalm för att förbereda alla våra roliga kvällar. Men allt handlar inte om ett dansgolv på Amba. Hon kramar mig lite för hårt när jag är ledsen, håller min hand när en pojke varit elak och så skrattar vi ofta så mycket att det gör ont i magen. Det är riktig vänskap.
Trots att jag inte träffar Ksenia lika ofta som jag skulle föredra (herregud jag vill helst inte vara utan någon av mina vänner mer än ett par timmar per gång haha) så låter vi det aldrig gå för lång tid innan vi möts upp på en fika eller lunch och catchar upp på allt mellan himmel och jord. Vi pratar i timmar och ofta blir de arga på mig när jag kommer tillbaka till kontoret för jag har glömt bort tiden och varit borta på lunch i fyra och en halv timme.
Ksenia är den som alltid skriver längst, finast och roligast grattis-sms när jag fyller år. Hennes födelsedagar är de jag ser fram emot mest förutom mina egna för det innebär alltid bästa och roligaste festen hon styr ihop varje sensommar. Jag har dissekerat en gös med henne. På mitt skrivbord på jobbet sitter den lilla söta nallen jag fick av henne för sex år sedan, precis i början av vår vänskap. Älskar den här tjejen så mycket, hon kommer alltid vara min älsklingsryss och bästa vän. ♥
Jimmy
Nästa fina inlägg i min serie går till Jimmy, eftersom han var så snäll idag och bar mina påsar från Systemet hela vägen tillbaka till kontroret åt mig.
Jimmy, eller Puffi som jag brukar kalla honom, är världens snällaste, trots att han försöker låtsas att han inte är det. Han började på mitt jobb i slutet av världens bästa sommar 2009. Vi var väldigt misstänksamma mot honom först och hade planer på att mobba ute "the new guy" och bland annat sätta upp glasskärmar så att han inte skulle beblandas med oss. Allt på bästa högstadiemobbing-fasoner. Det gick ju åt helvete, för han charmade sig in i alla våra hjärtan.
Jimmy är lika sjuk i huvudet som jag är. Viss del av hans humor är verkligen över gränsen i de flesta människors ögon, men jag älskar det. Han är bitter och cynisk och hatar resten av världens befolkning, samtidigt som han är så brutalt rolig och generös och empatisk. Varje dag börjar med ett god morgon-sms från Puff. Jag vet att jag kan ringa honom mitt i natten bara jag vill prata om någonting och han skulle svara och lyssna. När jag uppdaterade min facebookstatus förra helgen om att jag sladdat in i en lyktstolpe tog det en halv minut innan han ringde mig sjukt orolig och undrade vad som hade hänt.
När jag fyllde 22 organiserade han tillsammans med Carro världens bästa födelsedag. Han köpte till och med en helt ny outfit dagen till ära bara för att han var rädd att bli nekad på Stureplan i hans vanliga slitna skor. Sedan förnekade han det i det sista och påstod hela veckan att han tänkte dyka upp i mjukisbyxor. När han i själva verket kom finare än någonsin. Aawwwhhh ♥
Det var även Jimmy som startade den legendariska bloggen Alexfail och knuffade ner mig från en säng i Sandhamn tills jag var blåslagen över hela kroppen. Förstå varför jag älskar den killen alltså.
Jimmy, eller Puffi som jag brukar kalla honom, är världens snällaste, trots att han försöker låtsas att han inte är det. Han började på mitt jobb i slutet av världens bästa sommar 2009. Vi var väldigt misstänksamma mot honom först och hade planer på att mobba ute "the new guy" och bland annat sätta upp glasskärmar så att han inte skulle beblandas med oss. Allt på bästa högstadiemobbing-fasoner. Det gick ju åt helvete, för han charmade sig in i alla våra hjärtan.
Jimmy är lika sjuk i huvudet som jag är. Viss del av hans humor är verkligen över gränsen i de flesta människors ögon, men jag älskar det. Han är bitter och cynisk och hatar resten av världens befolkning, samtidigt som han är så brutalt rolig och generös och empatisk. Varje dag börjar med ett god morgon-sms från Puff. Jag vet att jag kan ringa honom mitt i natten bara jag vill prata om någonting och han skulle svara och lyssna. När jag uppdaterade min facebookstatus förra helgen om att jag sladdat in i en lyktstolpe tog det en halv minut innan han ringde mig sjukt orolig och undrade vad som hade hänt.
När jag fyllde 22 organiserade han tillsammans med Carro världens bästa födelsedag. Han köpte till och med en helt ny outfit dagen till ära bara för att han var rädd att bli nekad på Stureplan i hans vanliga slitna skor. Sedan förnekade han det i det sista och påstod hela veckan att han tänkte dyka upp i mjukisbyxor. När han i själva verket kom finare än någonsin. Aawwwhhh ♥
Det var även Jimmy som startade den legendariska bloggen Alexfail och knuffade ner mig från en säng i Sandhamn tills jag var blåslagen över hela kroppen. Förstå varför jag älskar den killen alltså.
Emilie
Emilie Stridh är den finaste människan jag vet. Både på insidan och utsidan. Hon är på riktigt så otroligt varmhjärtad och sympatisk att det inte ens går att beskriva. Vad jag än säger skulle det vara en underdrift. Om världen bestod av mer personer som Emilie är jag övertygad om att det skulle vara en mycket bättre plats.
Jag gick i samma skola som Emi i lågstadiet men vi kände inte varandra då. Det var inte förrän en höst då hon dök upp i vår klass i högstadiet som vi började prata på riktigt, och klickade med en gång. Det går seriöst inte att låta bli att älska den lilla muppen. Tänk er en kort minitjej med stora gröna ögon under en ful lugg som är lite halvt virrig och klantig. Luggen har växt ut nu och hon har faktiskt väldigt fint hår numera, men växt till sig har hon inte och hon är fortfarande samma virrpanna som vi älskar. ♥
Emilie är en sån som alla söker sig till för tröst och som utan att man behöver säga något tar hand om en. Bästa exemplet är när Carro fick öroninflammation och låg halvdöende hemma hos mig. Jag pussade henne på pannan och hoppade sedan på ett plan till Grekland och tänkte inte mer på det. Emilie däremot flyttade in och vakade på Carro hela veckan, hjälpte henne med hennes medicin, fluffade upp kuddarna, matade henne med glass och vägrade gå förrän hon mådde bättre.
Eftersom hon är såpass charmigt klumpig har brukar Emilie ligga på sjukhus oftare än vanliga människor byter strumpor. Det var en gång för lite drygt två år sedan då hon var tvungen att åka in på grund av magsmärtor. Hon ringde mig i tårar eftersom hennes mamma var utomlands och inte tillgänglig. Jag hade varit på picknick hela dagen och var minst sagt onykter på massa rosévin, men jag slängde mig in i bilen, sa åt pappa och trycka gasen i botten och var hos henne en halvtimma senare. Om inte annat lyckades jag pigga upp henne genom en hel del skratt. Lyckades med en del bus (bland annat stjäla en sjukhussäng, inte mitt smidigaste ögonblick) innan sjukhuspersonalen tröttnade och slängde ut mig. Så svaret på frågan om det är möjligt att bli utslängd från sjukhus på grund av fylla är ja. Haha.
Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet om jag inte stoppar mig själv. Emilie och jag har hängt ihop sedan massa år och vi kommer fortsätta vara bästa vänner för alltid. Det finns liksom ingen riktig jag utan Emilie där. Hon är en av få jag vet kommer läsa det här utan att jag behöver smsa länken. ÄLSKAR DIG EMI ♥
♥
Jag gick i samma skola som Emi i lågstadiet men vi kände inte varandra då. Det var inte förrän en höst då hon dök upp i vår klass i högstadiet som vi började prata på riktigt, och klickade med en gång. Det går seriöst inte att låta bli att älska den lilla muppen. Tänk er en kort minitjej med stora gröna ögon under en ful lugg som är lite halvt virrig och klantig. Luggen har växt ut nu och hon har faktiskt väldigt fint hår numera, men växt till sig har hon inte och hon är fortfarande samma virrpanna som vi älskar. ♥
Emilie är en sån som alla söker sig till för tröst och som utan att man behöver säga något tar hand om en. Bästa exemplet är när Carro fick öroninflammation och låg halvdöende hemma hos mig. Jag pussade henne på pannan och hoppade sedan på ett plan till Grekland och tänkte inte mer på det. Emilie däremot flyttade in och vakade på Carro hela veckan, hjälpte henne med hennes medicin, fluffade upp kuddarna, matade henne med glass och vägrade gå förrän hon mådde bättre.
Eftersom hon är såpass charmigt klumpig har brukar Emilie ligga på sjukhus oftare än vanliga människor byter strumpor. Det var en gång för lite drygt två år sedan då hon var tvungen att åka in på grund av magsmärtor. Hon ringde mig i tårar eftersom hennes mamma var utomlands och inte tillgänglig. Jag hade varit på picknick hela dagen och var minst sagt onykter på massa rosévin, men jag slängde mig in i bilen, sa åt pappa och trycka gasen i botten och var hos henne en halvtimma senare. Om inte annat lyckades jag pigga upp henne genom en hel del skratt. Lyckades med en del bus (bland annat stjäla en sjukhussäng, inte mitt smidigaste ögonblick) innan sjukhuspersonalen tröttnade och slängde ut mig. Så svaret på frågan om det är möjligt att bli utslängd från sjukhus på grund av fylla är ja. Haha.
Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet om jag inte stoppar mig själv. Emilie och jag har hängt ihop sedan massa år och vi kommer fortsätta vara bästa vänner för alltid. Det finns liksom ingen riktig jag utan Emilie där. Hon är en av få jag vet kommer läsa det här utan att jag behöver smsa länken. ÄLSKAR DIG EMI ♥
♥
Steve
Den 14 Februari 2009 dök en figur vid namn Steve upp i mitt liv. Vi träffades på Limericks dansgolv, jag stal hans hatt, han gav mig ett visitkort och resten är Alex/Steve-historia. Efter den kvällen var vi bästa vänner och varandras wingmen. Vi är lika egocentriska och narcissistiska men på ett väldigt älskvärt sätt, i alla fall enligt oss själva.
Steve jobbar på Vapiano vilket jag älskar eftersom det innebär billig räkpasta till mig varje gång jag är bakis. Jag har varit med honom genom många saker, när hans mamma dog och hur vi hanterade det över en lunch, hans flytt från centrala stan till en trea ute på landet, när han motvilligt gick med på att bli ivägsläpad av mig på en innebandymatch vi sedan inte kom ifrån, en efterfest när vi trängdes 17 personer i hans 16kvadratmeters lägenhet och hans korta men koncisa karriär som manager för ett band jag utsåg mig själv som webbansvarig för (var även det en kort period). Sommaren 2009 spenderade vi varje onsdag på numera nedstängda Village (RIP) där vi dansade tills det var dags för mig att dra till jobbet. Datumet vi alltid kommer minnas tillsammans är den 22 augusti 2009 då jag drog med honom först i kön till Coldplay-konserten där vi spenderade en hel regnig sensommardag. Vi åt kall pizza till frukost, drack en flaska Captain Morgan till lunch och delade en låda med sushirullar till fyllemiddag. Det var en hemsk och underbar dag, och aldrig kommer jag kunna se på en skåning igen utan att associera det till de små skåningarna vi spenderade dagen med vars standardreplik var "ALEX SLUTA GNÄLL!". Haha ♥
Stevie the TV är världens bästa och härligaste, han är sjukt rolig och det är inte ofta jag inte ligger dubbelvikt av gapskratt efter bara ett sms från honom. Ville dela med mig om hur mycket kärlek jag känner till min älskade vän, och printa ner minnen till när vi är gamla och gaggiga att minnas tillbaka på.
Och till sist: Var fan ligger Varberg?
Steve jobbar på Vapiano vilket jag älskar eftersom det innebär billig räkpasta till mig varje gång jag är bakis. Jag har varit med honom genom många saker, när hans mamma dog och hur vi hanterade det över en lunch, hans flytt från centrala stan till en trea ute på landet, när han motvilligt gick med på att bli ivägsläpad av mig på en innebandymatch vi sedan inte kom ifrån, en efterfest när vi trängdes 17 personer i hans 16kvadratmeters lägenhet och hans korta men koncisa karriär som manager för ett band jag utsåg mig själv som webbansvarig för (var även det en kort period). Sommaren 2009 spenderade vi varje onsdag på numera nedstängda Village (RIP) där vi dansade tills det var dags för mig att dra till jobbet. Datumet vi alltid kommer minnas tillsammans är den 22 augusti 2009 då jag drog med honom först i kön till Coldplay-konserten där vi spenderade en hel regnig sensommardag. Vi åt kall pizza till frukost, drack en flaska Captain Morgan till lunch och delade en låda med sushirullar till fyllemiddag. Det var en hemsk och underbar dag, och aldrig kommer jag kunna se på en skåning igen utan att associera det till de små skåningarna vi spenderade dagen med vars standardreplik var "ALEX SLUTA GNÄLL!". Haha ♥
Stevie the TV är världens bästa och härligaste, han är sjukt rolig och det är inte ofta jag inte ligger dubbelvikt av gapskratt efter bara ett sms från honom. Ville dela med mig om hur mycket kärlek jag känner till min älskade vän, och printa ner minnen till när vi är gamla och gaggiga att minnas tillbaka på.
Och till sist: Var fan ligger Varberg?