Dag 30 – Ett sista ögonblick
jag och ksenie på vårt flak
I studenttider och så. Studenten var en av de roligaste dagarna i mitt liv. Vad jag skrattade och grät och drack i min champagnefärgade klänning. Blev nedsprutat med bubbel på flaket och min mössa med allas fina texter i är fortfarande fläckad och älskad. Åka flak och skrika runtom i stan trots att ingen än vi själva egentligen brydde sig men det struntade vi fullständigt i. Presenter, mat, kärlek, familj, dans. Hur kunde man vara annat än så lycklig?
Dag 29 – Mina ambitioner
Eftersom mina åsikter ändras i takt med att jag byter låt i Spotify gör även mina ambitioner det. De flesta av mina ambitioner har jag fått från min pappa, särskilt utbildning och karriärmässigt. Jag är så äventyrslysten av mig så har alltid velat plugga utomlands och skaffa en riktig kandidatutbildning. Men eftersom jag samtidigt är en så ambivalent människa vet jag inte så mycket alls om vad jag egentligen vill. Så mycket sa det här inlägget.
Dag 28 – Det här saknar jag
Enkel. Jag saknar Spanien. Tiden jag var där var bland det roligaste jag gjort i mitt liv. Alltså människorna, kulturen, värmen, stämningen... Fue fantástico.
Är ju inte helt fel att sitta i bikini på stranden i slutet av mars?
Fick en solfjäder av en kille. Jag var tokglad i de ungefär tio minuter jag ägde den. Tre sekunder efter att denna bild togs snubblade jag och den gick av på mitten, haha...
Las Fallas
Älskade fina Moni saknar jag mest.. åh vill så gärna åka till Italien och hälsa på henne!
En solig dag följde jag med Andrew till parken och såg på lite amerikansk fotboll. Varför inte liksom?
En dag brände jag mig rätt rejält så fick gå i hatt, stora solglasögon, leggings och tunika trots att det var nästan 30 grader :C
Vi brukade göra läxorna på eftermiddagarna på vår altan. Jag sportade school girl-looken rätt intensivt med knästrumpor och vippiga kjolar.
Beer pong var poppis på förfesterna
Är ju inte helt fel att sitta i bikini på stranden i slutet av mars?
Fick en solfjäder av en kille. Jag var tokglad i de ungefär tio minuter jag ägde den. Tre sekunder efter att denna bild togs snubblade jag och den gick av på mitten, haha...
Las Fallas
Älskade fina Moni saknar jag mest.. åh vill så gärna åka till Italien och hälsa på henne!
En solig dag följde jag med Andrew till parken och såg på lite amerikansk fotboll. Varför inte liksom?
En dag brände jag mig rätt rejält så fick gå i hatt, stora solglasögon, leggings och tunika trots att det var nästan 30 grader :C
Vi brukade göra läxorna på eftermiddagarna på vår altan. Jag sportade school girl-looken rätt intensivt med knästrumpor och vippiga kjolar.
Beer pong var poppis på förfesterna
Dag 27 – Min favoritplats
Den här är så enkel. Dalarö. Stockholms skärgård. Vårt landställe där jag spenderar mina somrar. Bästa stället i hela världen, man släpper alla sina problem så snart man ser vattnet, båtarna, studsmattan och de röda stugorna. Det är så underbart, man slappnar verkligen av och bara kan njuta av solen, havet, grillat och ljusa nätter. Vi sysselsätter oss med allt mellan att spela kubb, kort, fiska och skjuta med luftgevär. Något magiskt med den platsen är det verkligen.
Dag 26 – Mina rädslor
Fjärilar. Jag skojar inte. Ser jag en fjäril stannar mitt hjärta. Avskyr dem. Vill inte ens lägga upp en bild på en för då skulle jag nog börja gråta.
Dag 25 – En första
Tänkte berätta om första gången jag åkte en riktig berg-och-dalbana.
Jag var runt 9-10 år och vår familj hade åkt till Disneyland i Paris. Min mamma är inte så förtjust i åkattraktioner så min pappa satte hoppet till mig som äldsta dotter som sällskap. Jag var lite skeptiskt, hade inte kommit så mycket längre än Liseberg tidigare i mitt liv och där fanns inte så mycket läskigt. Men eftersom jag alltid sätter andra i första rummet ställde jag upp mot löftet om att berg-och-dalbanan vi skulle åka inte hade några looper. Var och är nämligen fortfarande livrädd att sitta upp och ner. Det är ju onaturligt. Pappa lovade och bekräftade det i hela kön på säkert 45 minuter, galna Disneyland, jag var säker och skulle absolut inte sitta upp och ner. Så jag hoppade glatt ner i vagnen som sedan långsamt långsamt började åka upp 25 meter i luften. Väl på toppen ser pappa lite orolig ut, vänder sig till mig och säger tveksamt "du, det kan hända att det kanske eventuellt finns en loop med". Såklart det gjorde. Med ingen chans att rymma fick jag finna mig i att mitt hjärta stannade tre gånger på två minuter då det var så många jävla gånger den förbannade banan vände mig i motsatt riktning från gravitationen. Var så himla arg på pappa i säkert 14 minuter efter det, sedan fick jag sockervadd eller nåt och det var forgive and forget.
Numera är jag galen i allt som åker snabbt och snurrar. Jag kan sitta upp och ner om det är för en liten mikronanosekund och om jag får blunda och tänka på något annat.
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Jag gråter när någon jag älskar mår dåligt. Klarar inte av den smärtan. Då mår jag hellre själv dåligt. Någon har en gång sagt till mig delad glädje är dubbel glädje men delad sorg är hälften sorg. Vet inte riktigt vad jag tror om det.
Sedan blir jag ledsen av att se ensamma människor. Framför allt ensamma gamla människor. Tänk en gammal farbror som går på ett café och beställer en ensam kopp kaffe och kakbit. Sitter där och tar sin tid för det är inte som att han har något annat att skynda sig till. Tänk vad hemskt att vara helt ensam. Hatar det dåliga samvetet som hugger i en när man varit och hälsat på en gammal släkting och går därifrån. När mina föräldrar blir gamla ska jag hälsa på dem hela tiden. Och aldrig gå.
Sedan blir jag ledsen av att se ensamma människor. Framför allt ensamma gamla människor. Tänk en gammal farbror som går på ett café och beställer en ensam kopp kaffe och kakbit. Sitter där och tar sin tid för det är inte som att han har något annat att skynda sig till. Tänk vad hemskt att vara helt ensam. Hatar det dåliga samvetet som hugger i en när man varit och hälsat på en gammal släkting och går därifrån. När mina föräldrar blir gamla ska jag hälsa på dem hela tiden. Och aldrig gå.
Jag gråter till Armageddon, när Bruce Willis säger hejdå till Liv Tyler i slutet. Gråter till When a Man Loves a Woman till Meg Ryans alkoholisttal. Får mascaradräkta kuddar av låter som Fix You, The Scientist och With or Without You.
---
Jag har en helt världelös dag idag. Vill bara hem, gömma mig i en stor lurvig tröja som en gammal killkompis lämnat hos mig, laga någonting überkomplicerat och avancerat till middag och släppa alla mina tankegångar.
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Spinnande katter. Stänga in mig i hörlurar och lyssna på bra musik. Oväntade komplimanger. Min pappa. Stå på ett dansgolv och snurra till hög musik. Äta världens godaste middag när man varit hungrig. Fina filmer eller skräckfilmer när jag är på det humöret. Bebisar som skrattar. Mina systrar och kusiner. Vackra skor. Bryta rutiner och resa någonstans. Komma tillbaka till rutiner och inse att jag älskar det. Soliga dagar i Stockholms skärgård. Hundvalpar. Min mamma. SMS från någon man gillar. Tvätt direkt ur torktumlaren som är sådär varm och luktar gott. James Franco. Att se gamla människor som fortfarande är kära. Rosévin och fanta på uteserveringar mitt i sommaren. Mina vänner. Åka pulka mitt i natten. Se Spongebob Squarepants till tidig morgon i lillasysters rum. Vakna dagen efter en spårad utekväll och ändå må bra. Scrubs. Farfars hemmalagade mat. Doftljus med hallonsmak. Slippa söndagsångest och istället bara njuta av livet med de man älskar.
Dag 22 – Det här upprör mig
Att livet är så fruktansvärt jävla orättvist och att man frustrerande nog inte kan göra något åt det. Jag blir så arg över hur han som kämpar som fan för något sliter ihjäl sig på kuppen och ändå inte riktigt lyckas medan hon bara glider in och tar vad hon inte förtjänar. Jag blir arg över att världen är så ytlig. Jag hatar yta. Det gör mig vansinnig att läsa och höra om all onödig utséendefixering och dubbelmoral som finns i samhället. Och framförallt blir jag arg när någon sårar någon jag älskar. Hör jag ett ont ord om mina vänner eller min familj vill jag slita ögonen ur den personen. Man ger sig inte på dem ostraffat.
Det här inlägget är tidsinställt. Jag ligger just nu och sover i min mjuka säng. Lite coolt egentligen.
Det här inlägget är tidsinställt. Jag ligger just nu och sover i min mjuka säng. Lite coolt egentligen.
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Här tänkte jag skriva om mina föräldrars bröllop. De gifte sig 1991 och eftersom jag inte ens var tre år minns jag inte så mycket mer än det jag fått återberättat eller vi diskuterat på senare år. Men det är det första och hittills enda bröllopet jag varit på och därmed ett väldigt speciellt minne för mig. Det var ett kyrkbröllop, min pappas bästa kompis filmade allting (även när min mamma stod och rökte och snackade skit med sina tjejkompisar och resten fick ropa på henne tre gånger att hon skulle komma för det var dags att skära tårtan - hon lyssnade inte så noga), jag och mamma och pappa åkte häst och vagn (jag totalvägrade sitta där fram så trängde mig ner mellan brudparet) och min gammelfarmor blev stupfull och däckade någon gång vid mottagningen (förmodligen blev även detta förevigat på film). Är inte bröllop lite magiska?
första hitten på "wedding" på google
Dag 20 - Den här månaden
Vi vet ju redan allt jag gjort i januari men vi kan dra det igen. Jag har firat in 2011 med min bästa vän och massa fina människor. Jag har haft obligatoriska filmkvällar och haft mys med vännerna. Jag har trotsat kylan och umgåtts med min familj. Jag har blivit kidnappad på en spontan roadtrip upp till Sundsvall. Jag har kört upp till Uppsala tre gånger. Jag har blivit matförgiftad och på riktigt trott att jag skulle dö. Jag har påbörjat mina nya kurser och älskar dem. Jag har firat flera födelsedagar och gett bort presenter. Jag har blivit kär i Kanye West fast mest hans musik. Jag har druckit tequila och mojitos. Jag har börjat twittra och blivit beroende. Jag har blivit mer och mer övertygad om vad jag vill bli när jag blir stor. Jag har dansat mig genom flera fredags- och lördagsnätter. Jag har börjat 2011 på det absolut bästa sättet.
