Alltså, nu är jag lugn. Men ni skulle sett mig för en timme sen. Jag grät, skrek, kastade saker i väggen och var på gränsen till hysterisk. Vilket jag nära på blir igen när jag tänker på det. Så jag ska inte tänka. Jag får skriva utan att tänka. Borde gå bra.

Min telefon har lagt av. Startar inte. Allt finns i min telefon. Mitt sociala nätverk, min musik (efter att iPods hörlurar keep dying on me), min kalender och mina sms. Mina underbara, fina, kärleksfulla sms jag sparat. Jag vill inte ens tänka på att de kanske har försvunnit. Det går helt enkelt inte. Och min fullproppade kalender då? Ska jag behöva gå och skriva ner saker för hand? Kan man ens göra det nu för tiden?

Nej, jag ska rusa till Tre imorgon på lunchen. Som om jag inte har nog att göra. Nu ska jag inte få hinna äta heller. Suck.