Jag vet att det är deprimerande att höra om mina deprimerande stunder, men den här dagen var speciell. Inte ens några av mina finaste killkompisar lyckades göra mig glad som de annars alltid gör. Inte släktmiddagen, myskvällen, söta sms eller min perfekta bilkörning heller. Jag har bara varit nere, något som min älskade Carro såg direkt. Så är det när man i princip delar själ. Jag har inte gråtit så mycket jag egenligen behövt göra heller, men det struntar vi i. Bara en timme kvar, sedan är det nya tag på en ny vecka. Och då ska jag vara glad. Kärlek ♥