Om tio minuter får jag gå hem. Det är ett under att jag klarat denna dag. Var ju hos läkaren imorse, för att skära bort en liten knöl jag hade på ryggen (helt ofarlig, men den störde mig och var ful). Det var det värsta jag varit med om. Lokalbedövning, millånga sprutor, massa blod och stygn. Tårarna bara rann, jag trodde verkligen jag var tuffare än jag tydligen är. Och nu sitter jag här, bedövningen har gått över och kvar är en förjävlig smärta strax nedanför vänster skulderblad och fem stycken stygn under en kompress. Jag hade hellre huggit av mig armen än gått igenom detta.

Jag ska förbi Pressbyrån och köpa vaniljbullar för att pigga upp mig själv. För det förtjänar jag. ♥