Valencia, te echo de menos!
Jag är hemma. Alldeles jättehemma. Har varit hemma i en vecka, två dagar, 19 timmar, 12 minuter och ungefär 24 och en halv sekunder. Det känns...vemodigt. För en vecka sen var jag hyper och skuttade runt helt galet glad (jag hade lite lätt hemlängtan sista veckan), men nu saknar jag Spanien, värmen och alla härliga människor. Sen är det ganska trist att vara tillbaka i gamla rutiner hemma också.
Men lite skoj är det ändå. Allt och alla finns kvar, precis så som jag lämnade dom (förutom ett par guldsandaler som är spårlöst försvunna). Jag och Carro hittade på lite äventyr idag, vi flyttade in henne här. Tillsammans med en katt. Dessutom har det under tiden jag var borta även flyttat in en hel andra människor här. Så nu är vi åtta personer och en katt som trängs i vårt söta lilla hus. Tills vidare.
Så för att runda upp detta oerhört trista inlägg: Jag saknar Spanien. Men jag saknar nästan Irland mer. Chao!
Lunch på stranden i älskade Valencia. Fast jag var sjukt bakis och illamående så fick inte ner en bit paella.
Kommentarer
Postat av: Linn
svar: haha! Ja, precis som flygande spindlar. De där bena...oh...
Postat av: emma
förstår att du saknar spanine, skulle jag också göra :(
Postat av: sofia
förstår att du saknar det, underbart:) funderar på att ta en sväng till Spanien i sommar ;) ha en fin dag!
Trackback