jag och söta Monica.

Hola guapas! Qué tal?! Tänkte bara skriva några rader i min grymt försummade blogg. Jag har nu varit i Spanien i fem veckor och min hemlängtan jag kände den första veckan är som bortblåst. Jag har sju veckor kvar men vill aldrig åka hem. Förutom när jag tänker på hur roligt alla har det hemma. Men å andra siden har jag det ju helt galet kul här nere.

I fredags var vi på Pacha, en grymgrym klubb som jag tyvärr inte minns så bra. Efter en flaska vin och ren rom (som av någon anledning jag tyckte var väldigt gott?) var det ett under att jag kunde gå i mina 11 centimeters-klackar. Vilket jag enligt Lena inte kunde. Det är vid såna tillfällen det är bra att ha massa pojkar runtom sig som fånger en om man trillar.

Igår kväll kom jag och Christian fram till att saker och ting blivit alldeles för tråkiga här på sistone. Vi måste livas upp! Så ikväll ska vi laga mat i pison, sedan gå ut och dansa till solen går upp. Det här är Spanien, sånt är möjligt en måndag! Eller vad sägs om att förra måndagen få infallet att gå ut och spela bingo mitt i natten? Vi blev utslängda vid tre, men vi hade så kul att det gjorde inget.

Hoppas allt är bra hemma i Sveadala. Det finns vissa cosas jag saknar. Drickbart kranvatten, odubbad tv, att kunnda gå fem meter utan att spanska killar skriker efter en. De este cosas. Nu är det lite pluggning som måste bli gjort innan kvällen kickar igång. Muchos besos!!!