Nu är det mindre än en vecka kvar tills jag åker. Stressen är ett faktum. Jag menar, det är nog meningen att jag ska börja packa inom en rätt snar framtid, ey?

Min mamma åkte till Thailand i fredags. När hon varit borta i ungefär två och en halv timma började jag storgråta på jobbet. Framför min chef. Han blev livrädd och sprang därifrån. Men jag kommer sakna henne massor, tre månader är en lång tid. Jag kommer sakna jobbet också, jag hade jätteroligt med min lärling Emelie igår, trots att jag förmodligen inte är den bäste läraren ("äh, lämna skiten där tills nån annan tar hand om det").

Men mest kommer jag att sakna mina vänner, jag saknar dom ju redan efter en halv vecka. Hur ska tre månader gå? Jag har inte tänkt igenom det här ordentligt...

Ps: Angående rubriken såg jag Armageddon igår. Grät konstant i ungefär två timmar. Jag gråter rätt mycket nu för tiden.