Ibland får man en så varm och fuzzy känsla när man vet att man gjort nånting bra. Det känns bra :) Happened like this:
Okej, så jag och min syster Amanda skulle ta bussen hem från Dalarö nån gång på kvällen igår, och när vi satt där som bäst klev en kille av. Två hållplatser senare upptäckte vi en väska på sätet där han suttit, så vi trodde naturligtvis att han glömt den. Snabbt började vi rota i den efter en mobil av nåt slag för att kunna ringa någon han kände, men efter att vi hittat både det ena och det andra (smink, tamponger och en rosa iPod) kom vi fram till att väskan förmodligen tillhörde en tjej. Vi hittade iallafall en röd mobil, och jag ringde numret som hette "hem". Det var hennes mamma som svarade och hon hade mycket riktigt tappat bort sin väska. Det hela slutade med att hennes kompis hoppade på bussen vid slutstationen och hämtade väskan och alla vart nöjda och glada. Kan bara imagine hur freaked out jag hade varit om jag tappat min väska. Mitt LIV finns i min väska. Som sagt, goda gärningar känns bra. Visst var vi snälla?